En novell...
Jag valde en dikt av Sonja Åkesson som heter "Äktenskapsfrågan" men valde endast första delen i dikten, dom även är hennes mest kända Vara vit mans slav. Den inspirerade mig till att skriva om kvinnomisshandel, så jag skrev en kort faktatext om det och även lite om författaren. Men jag ville också illustrera en bild av hur livet kan se ut för en kvinna som har blivit misshandlad under många år och lever i den så kallade "inlärda hjälplösheten". Så det slutade med en sju sidor lång novell. Jag fick mycket positiv respons av mina nära och även av min lärare och det kändes mycket roligt och det ger naturligtvis mer vilja till att skriva mer.
Kram kram
Vad vi kallar helvetet
är vardagsmat för andra
Jens slog igen dörren så hårt att det gamla fotografiet av farmor som hängde på väggen intill dörren flög ner och Maddie kunde höra hur glaset krossades i tusentals bitar när de nådde golvet. Det rörde henne inte i ryggen, det var bara en våg av lättnad som svepte över henne när Jens hade gått sin väg. Hon hade kommit lindrigt undan ikväll, hoppades hon i alla fall. Bara några enstaka knytnävar i magen och en handflata över kinden. Det var skönt, han måste ha varit på ett ovanligt bra humör idag ändå med tanke på att hon faktiskt hade råkat bränna fisken i ugnen en liten smula.
Maddie väntade en liten stund till där hon satt på det iskalla stengolvet i ena hörnet utav köket med armarna hårt knutna runt benen. Hon tryckte ner pannan mot knäskålarna och försökte lyssna om hon kunde höra något från trappan. Allt hon kunde höra var några bilar som körde förbi ute på vägen och ett svagt ljud från någon av grannarna som hade sin tv på väldigt hög volym. Han kommer nog inte tillbaka nu. Hon reste sig sakta upp och började gå mot badrummet som låg in till vänster från köket. Hon var tvungen att gå lite framåtböjd och drog upp den ena handen mot magen, det värkte, han hade fått in en fin träff vid revbenen men det var nog inget brutet den här gången. Tur är väl det för det börjar bli jobbigt att komma på nya bortförklaringar på Linköpings sjukhus var och varannan vecka. Jag ramlade i trappen, jag ramlade med cykeln, jag sprang in i dörren. Hon visste att de inte trodde på henne men det är lika bra att inget säga, det skulle nog bara göra allt värre än vad det var.
Spegelbilden inne i badrummet var sig lik, en lätt röd svullnad hade täckt hennes kind och mascaran hade runnit ner med hennes tårar, hon sträckte sig över badkarskanten och satte på duschen.
När hon duschat klart tog hon på sig sitt nattlinne och proppade i sig två Alvedon, hon låste dörren och gick in till soffan och satte på tv:n. Hon zappade runt några varv bland kanalerna och stannade till sist på 6:an där de visade gamla avsnitt av hennes favoritserie ”Sex & The City”. Det tog inte lång tid innan hon somnade av utmattning.
Nästa morgon vaknade Maddie tidigt utav solen som sken in mellan persiennerna, hon vände sig om och drog kudden över huvudet för att skymma de starka ljusstrimmorna som målat ränder över hela vardagsrummet.
Då börjar ett förfärligt oljud så att hela soffbordet skakade rytmiskt och ut strömmade låten som är med i början på tv-serien ”Sex & The City”. Maddie öppnade ögonen, sträckte sig efter sin mobiltelefon och stängde av alarmet, klockan var 0700.
Är det redan morgon, frågade hon sig själv och tittade ut över dammpartiklarna som dansade runt i ljusstrimmorna i vardagsrummet.
Okej nu hade hon tio timmar på sig innan Jens förmodligen kom hem från jobbet. Hon måste hinna städa, tvätta, laga köksstolen som han slagit sönder kvällen innan och laga mat. Hellre skulle hon bara vilja göra sig fin och gå ut och fika med någon rolig kompis, men det var länge sen nu, hon orkade inte med de timtals långa korsförhören som han alltid körde med när hon varit ute ensam.
Maddie satte fart med städning och tvättning, hon limmade stolen och bytte gardiner. Allt skulle vara perfekt när han kommer hem.
När all städning var klar var det dags för att knalla ner till affären och handla lite god mat till kvällen, vad skulle hon laga? Vad ville han ha? Det måste vara perfekt. Plankstek! Ja, plankstek fick det bli.
På väg ner till affären mötte hon Adam, en gammal klasskamrat från högstadiet.
– Hej Maddie, hur är det med dig? Det var inte igår, sa han med ett värmande leende och gav Maddie en lätt kram. Hon tog ett steg bakåt och log tillbaka.
– Jo tack det är bara bra, själv då, svarade hon med automatik. Han var så stilig, precis som hon kommer ihåg honom från skolan, han hade alltid varit den ”snygga” killen i klassen. Hon vaknade snabbt upp ur tankarna när en bil som rullade förbi tutade och vinkade, fan det var Patrik. Patrik var en av Jens bättre kompisar. Ångesten kom genast och tryckte sig runt hennes strupe och hon började bli yr i huvudet, hon fick en känsla av att hon måste spy.
– Ja, det var trevligt att se dig men jag måste tyvärr rusa, sa hon snabbt innan han hann svara på hennes fråga. Hon började småspringa och försvann snabbt bakom ett hyreshus där hon hittade en grön stor låda som hade texten ”sand” på sig. Där satte hon sig med huvudet nerböjd mellan benen och försökte få kontroll på hennes snabba andning och hårt bankande hjärta. Tiden stod still runtomkring henne och allt hon hörde var sina egna andetag. Tänk om Patrik berättar för Jens att han sett mig, Jens skulle döda mig. Hur kan jag vara så dum så jag står och pratar med en annan man mitt på ljusa dagen på en öppen gata? Vad har det tagit åt mig, vem tror jag att jag är? Förresten, varför ville ens Adam prata med mig? Jag är inte värd någon annans uppmärksamhet. Ångesten eskalerade och hon kände hur händerna och fötterna börjar domna bort och hon började se suddigt, nu svimmar jag, hjälp jag dör, hjälp!
Efter några minuter hade Maddie hämtat sig från sin ångestattack och var snart på väg mot butiken igen. Hon gick med bestämda steg och koncentrerade sig på sitt mål för att inte tappa fokus igen.
En timme senare satte hon nyckeln i låset och det knäppte till när hon vred om nyckeln. Äntligen hemma, äntligen ensam, inga människor runt omkring som tittade dömande på henne, det kändes nästan som om de såg rakt igenom henne, hon började känna sig lugn igen.
Hon packade in sina varor i kylen och skafferiet, sen började hon med maten. Hela tiden tänkte hon på mötet med Adam, vad skulle hon säga om Jens fick reda på något?
Kanske att det var en man som frågade om vägen, eller frågade om klockan? Tankarna åkte runt i hennes huvud som en karusell som aldrig ville stanna. Stackars Jens som har en så odräglig hora till flickvän, står och tänker på hur snygg någon annan kille är när hon har den enda killen som någonsin kommer att kunna älska någon så värdelös som henne. Alla andra är bara dömande idioter som inte kan se det fina i andra människor.
Middagen var färdig och fick stå kvar på eftervärme i ugnen medan Maddie gick in i sovrummet för att byta om till något fint. Hur vill han att jag ska se ut idag? Hon hittade en svart klänning med vita prickar på som hon hade haft på Jens mammas bröllop, den tyckte han ju att jag var så vacker i den kvällen. Hon satte på sig klänningen och ett par bruna strumpbyxor av nylon. Hon betraktade sig själv i spegeln en liten stund och undrade hur Jens kunde älska en så avskyvärd kvinna som hon. Hon kunde inte sluta att tänka på vilken tur hon har som fått Jens att älska henne.
Hon vände snabbt bort blicken från spegeln och gick ut till köket igen för att duka bordet, klockan var halv fem och Jens skulle snart vara hemma. Han slutade jobba klockan fem och kom alltid hem direkt efter jobbet för att få sin middag serverad och få koppla av lite innan han skulle bort igen. Vart han gick på kvällarna visste Maddie inte och det skulle hon inte heller bry sig om hade han förklarat för henne i tidigt stadium av deras förhållande. Men han kom mycket sällan hem på nätterna när han väl gått ut på kvällarna. Men ikväll hoppades hon att de skulle få en riktig myskväll tillsammans och sova tätt intill varandra. Det fanns inget bättre än när Jens var på bra humör och överröste henne med fina komplimanger och smekande varma beröringar. Hon gick in i badrummet och strök på sig det finaste läppstiftet hon hade och satte upp håret i en fin hästsvans och lät luggen hänga ner i sidbena. Hoppas att han tycker om det tänkte hon när hon stängde badrumsskåpet och släckte lyset till badrummet. Klockan var fem över fem, nu kommer han när som helst. Hon ställde sig redo i hallen bredvid det lilla telefonbordet som Jens fått av sin mamma, hon avskydde det, en liten ful bänk i äggvit glansfärg och sitsen täcktes av ett fult gammalt blommigt mönster, den såg ut att komma från 60-talet och matchade inte alls resten av deras moderna stiliga lägenhet. Men det höll hon tyst om för den betydde mycket för Jens och att säga något i stil med att hon inte tyckte om den skulle han tolka som att hon kastade skit på hans mamma och det hade i sin tur lett till ett hårt straff.
Klockan slog halv sex, hon stod kvar, klockan slog sex och halv sju och han hade fortfarande inte kommit hem. Maddie började bli trött i benen, hon stod kvar på samma ställe, bytte bara ben då och då att lägga vikten på, hon behövde gå på toaletten men vågade inte i fall att han skulle komma hem precis då, för då skulle hon bli tvungen att straffas för det sen.
Klockan blev så mycket som halv åtta när hon till slut såg handtaget tryckas neråt och dörren öppnades, snälla gud låt honom vara på bra humör, snälla gud, bad hon innan han öppnade dörren helt.
– Hej älskling, hur har dagen varit, frågade hon med sin snällaste stämma.
– Jo tack, den har varit bra, men det vart lite övertid, var tvungen att vara med på ett viktigt möte. Hon ville säga åt honom att han gärna kunde ha meddelat henne om detta när han visste att han skulle bli så sen, men hon ville inte ge honom en endaste liten anledning till att bli förbannad så hon höll tyst.
– Men nu är du hemma och jag har gjort en underbar middag till oss ikväll, sa hon och hjälpte honom av med kavajen och hängde upp den snyggt och prydligt på en galge i klädskåpet.
– Vilken tur, jag är så hungrig, det är tur att jag har dig, sa han med en mycket positiv inställning. Ja vad skönt han är glad, det här kommer att bli en underbar kväll. Maddie studsade bort till spisen och tog på sig sina svarta grytvantar.
– Jag har gjort plankstek, det var ju så länge sen vi åt det. Hon tog ut planksteken och ställde fram de på underläggen som hon hade dukat med.
– Åh, det ser jättegott ut, vad duktig du är, log Jens till henne. Hon fylldes av glädje och stolthet över sin goda förmåga att laga mat.
– Jag har gjort riktig bearnaisesås också, sa hon och drog på ett jätteleende. Han log tillbaka och greppade efter besticken och började skära av köttet.
– Vad fin du är idag, det är klänningen som jag köpte till dig ser jag, smackade han fram mellan tuggorna.
– Åh, vad gott, det här har du verkligen lyckats med gumman. Maddie var så stolt och glad för att han gillade hennes mat och hon kände sig genast som den vackraste kvinnan i världen efter den snälla komplimangen han lagt fram till henne. Livet kunde inte vara bättre än detta, tänk om man kunde få leva ett helt liv så här lycklig.
Den mysiga stämningen avbröts hastigt av ACDCs skrålande låt ”Highway to hell”, det var Jens mobil som ringde ur hans kavajficka i garderoben. Jens reste sig snabbt och gick bort till telefonen. Maddie greps plötslig av en stark ångestkänsla, tänk om det är Patrik, tänk om han berättar att han såg mig tillsammans med Adam.
– Tja mannen, läget med dig då, svarade Jens i mobilen. Det blev tyst en kort stund.
– Jo det är lugnt tack, sitter o krubbar lite med damen, tänkte väl softa lite och kolla på någon bra rulle sen, själv då? Maddie höll andan för att försöka hör vad de pratade om. Fan också, snälla gud gör så att han glömmer nämna att han sett mig idag, snälla gud hjälp mig, Maddies tankar snurrade i huvudet, hon hoppades på att Jens batteri i telefonen skulle dö nu, så att de kunde få ha den här mysiga kvällen ihop i alla fall.
– Fan vad nice, ja jag får se om jag orkar sen, ska höra med tjejen också om det är ok, fortsatte han. Maddies hjärta klappade hårt i bröstet och hon kunde knappt höra vad han sa då det susade och dånade så förfärligt i hennes öron.
– Jaha, det säger du, när var det då? Jens vände nu hastigt blicken mot Maddie och lyfte på ögonbrynen. Nej, nej, nej, varför? Varför var han tvungen att nämna mig, bara han inte berättar om Adam.
– Jasså, jaha, hon kanske bara inte såg dig, skrattade han fram och avslutade sedan samtalet med Patrik.
Jens lade tillbaka telefonen i kavajfickan och gick sakta tillbaka till sin plats vid köksbordet. Maddie var så spänd att hon skakade och hon började känna hur luften i lungorna försvann, hon var alldeles torr i munnen.
– Jaha var det Patrik, vad hade han för sig då? Stammade hon fram.
– Ja han gjorde väl inget speciellt, sa han lugnt och plockade upp besticken. Maddie studerade honom noga där han satt och åt, han tittade upp på henne och log lite, sen fortsatte han att äta. Hjärtat dunkade så hårt i bröstet, hon visste inte vart hon skulle ta vägen, han vet, jag är säker, jag kan se det i hans ögon. Fan! Vad skulle hända nu, varför säger han inget? Tiden stod helt stilla, Jens lade ner besticken, tog upp servetten och torkade försiktigt och prydligt i mungiporna medan han samtidigt stirrade in i Maddies ögon. Hon vände fort bort blicken, tog sin planka och reste sig upp för att gå bort mot diskbänken.
– Jaha, vad sa han mer då, skulle ni ut ikväll eller? Försökte hon säga lite glatt för att han inte skulle höra nervositeten i hennes röst.
– Ja, han berättade något annat också, sa han med en hotfull stämma. Hon svalde den hårda klumpen av saliv, vände sig fort och gick mot bordet för att plocka bort även Jens planka. När hon skulle böja sig fram tog han ett järngrepp om hennes arm och drog ner henne i bordet.
– Har du något du vill berätta för mig ditt lilla luder!? Fräste han i ansiktet på henne.
– Aj, nej vad gör du? Har du blivit tokig, jag har inget att berätta, släpp mig, vad håller du på med? Maddie slet sig loss och backade mot diskbänken.
– Ja kanske att du springer runt och hånglar med andra män på torget när jag är och jobbar, är det så man respekterar sin man? Hans röst var nu så hotfull att Maddie inte kunde hjälpa att tårna började rinna och snyftande mellan tårarna försökte hon förklara.
– Nej jag har inte hånglat med någon, jag skulle aldrig göra något sånt mot dig, det vet du, jag älskar ju dig vet du väl, gråten eskalerade snabbt och hon började låta som ett litet barn gör när det storgråter och försöker prata samtidigt.
– Snälla Jens jag har inte gjort något, jag träffade bara en gammal klasskamrat på vägen till affären och vi småpratade bara lite, jag skulle aldrig göra något för att såra dig, det vet du väl, eller hur Jens? Det vet du väl. Nu var hon riktigt rädd, vad skulle han göra med henne den här gången? Skulle hon försöka springa ut, nej det skulle hon aldrig hinna, hon visste att han alltid fick tag i henne ändå. Jens skrattade högt.
– Småpratade va! Måste man hålla om varandra när man småpratar va, din jävla hora! Nu är du körd, ditt äckliga, värdelösa luder! Han höjde armen och Maddies armar höjdes automatiskt upp för att skydda ansiktet. Så kom första slaget, det träffade henne rakt i tinningen och hennes huvud kastades hårt in i skafferidörren och hon förlorade medvetandet.
När Maddie vaknade till var Jens borta. Hon satte sig upp, huvudet kändes som om det skulle sprängas, hon tryckte handen emot tinningen och kände att det var alldeles klibbigt. Hon såg på handen och konstaterade att det var halvtorkat blod, hon måste ha varit avsvimmad en bra stund. Hon lät blicken flyta runt i köket för att få någon uppfattning om vad som hände, köket var tomt, men hon hörde vattnet skvalpa inne i badrummet och åter igen greps hon av panik, vad gör han?
Dörren till badrummet öppnades och Jens kom in i köket och satte sig på huk framför henne.
– Men så du ser ut lilla gumman, jag tror bestämt att du måste bada. Han drog tag i hennes armar och började släpa henne över golvet. Maddie skrek högt samtidigt som hon sparkade och sprattlade för att försöka ta sig ur hans grepp.
– Nej, nej, Jens! Nej vad gör du?! Nej, jag vill inte, snälla, snälla släpp mig, dödsångesten spred sig i hela kroppen på Maddie, hon kämpade hårt men hade inte en chans att ta sig ur.
Han släpade in henne i badrummet, lyfte upp henne under armarna och välte i henne över badkarskanten. Maddie sprattlade på och fick snart ett grepp om badkarskanten och höll sig fast så hårt att händerna värkte. Jens satte sig på toalettstolen och stirrade på henne, han var helt tom i blicken, det fanns inget gott i honom nu, bara ett iskallt hat.
– Är du nöjd nu, frågade han henne lugnt.
– Förlåt, Jens, förlåt mig, det var dumt gjort, jag vet. Jag ska gottgöra dig, det lovar jag. Jens skrattade högt och smekte henne över håret.
– Det är så synd att du alltid ska förstöra allt det fina vi bygger upp, suckade han. Maddie kände hur hans hand smekte hennes hår, hennes panna och ner över ögonen, hon skakade och fick kämpa för att hålla andningen i schack.
– Snälla Jens, jag älskar ju dig, sluta nu, viskade hon fram helt utmattad.
Smekningarna vart intensivare och mycket hårdhänta, han tog ett bra grepp om hennes långa hår och tryckte ner hennes huvud under vattnet. Hon hann inte reagera så munnen fylldes snabbt med vatten och paniken strömmade i henne, hon sparkade och sprattlade, slog med armarna och försökte desperat ta sig upp, Jens bara skrattade och efter en stund drog han upp henne igen, han tryckte sitt ansikte mot hennes.
– Har du kul nu ditt lilla luder, visst är det kul, nu vet du hur jag känner det när min fru är ute och knullar runt med andra, skrek han så saliven sprutade ut från munnen. Han tryckte ner henne igen och höll henne i ett fast grepp under ytan. Maddie fortsatte att sprattla och sparka för att försöka komma upp, dödsångesten rev i henne. Han kommer döda mig, det här måste vara en dröm, kommer jag dö nu?!
/Rebecka Frödin
