Skolans systemskifte

Inledning

Genom tiderna har skolan haft olika styrsystem, dessa system har påverkats av samhällets politiska synsätt och politikernas inställning till skolan.

Den detaljstyrda centraliserade skolan jämförs här mot den, för läraren, mindre reglerade decentraliserade skolan. Jämförelsen tar bland annat upp skillnaderna i styrningen, ekonomiska upplägg samt lärarens arbetssätt och acklimatisering.

Syfte

Syftet med denna uppgift är att undersöka de huvudsakliga skillnaderna mellan den decentraliserade och centraliserade skolan. Undersökningen kommer främst att fokusera kring ett lärarperspektiv.

Problemhantering

Orsak till systemskifte i skolan

Under efterkrigstiden hade man en syn på politik, planering och styrning som grundade sig på att statlig styrning var en förutsättning för demokrati och rättvisa. Statlig styrning var ett måste för att få en likvärdig och rättvis skola (Sverker Lindblad, Lisbeth Lundahl 2002). Men synen på demokrati, staten, samhället och skolan genomgick en förändring under 70- till 80-talet. Synen på samhället gick från en kollektiv syn till en individuell syn (Ann Quennerstedt 2009). Detta ledde till ett ifrågasättande av den statligt styrda skolan. Man menade att kommunerna lättare skulle kunna se till de individuella behoven som skolorna hade, eftersom de var närmare skolorna än staten (Sofia Persson 2007). Målet var att få en mer likvärdig skola genom att resurserna kunde fördelas där behoven var som störst, något som kommunerna såg lättare än staten (Quennerstedt 2009).

Under 1975-1990 startade en osäker period i samhället, av både ekonomiska och politiska skäl. Politikerna började då använda skolan som syndabock till de problem som fanns i samhället. Man menade på att skolan var omodern, dyr och lyckades inte uppnå de mål som samhället krävde av skolan. Man var inom politiken blocköverskridande överens om att skolan behövde ett systemskifte där lokala aktörer måste få större inflytande i skolan. Det ansågs också viktigt att detaljregleringen försvann (Lindblad m fl. 2002)

Den centraliserade skolan

Den centraliserade skolan styrdes av Skolöverstyrelsen som följde riksdagsbesluten och kontrollerades genom inspektioner och uppföljningsarbeten av länsskolnämnder (Jon Pierre 2007).

I den centralstyrda skolan var skollagen, läroplaner, kursplaner, timplaner och grundskole- och gymnasieförordningarna de viktigaste statliga styrdokumenten. Alla dessa styrdokument var detaljerade och beskrev noga hur skolan skulle sköta sin verksamhet. I till exempel läroplanen fanns detaljerat beskrivet hur undervisningen borde läggas upp, betygssättning och planering med mera. Styrdokumenten användes som manualer av lärarna och innehöll bland annat kursplanerna och timplanerna lektionstips och tillvägagångssätt(Maria Jarl, Hanna Kjellgren, Ann Quennerstedt 2007). Lärarna hade inte inflytande över vad skolan skulle innehålla och därmed finns det personer som hävdar att läraryrket drabbades av en avprofessionalisering (Persson 2007). Staten använde styrdokumenten för att kontrollera och reglera kommuner, skola, rektor och lärare.

Även den ekonomiska styrningen var noga och detaljerat reglerad av staten och kommunernas roll var väldigt begränsad.  Man hade ett system där resurser fördelades enligt principen som kallas ”basresursen”. Basresursen gick ut på att antalet klasser avgjorde hur mycket resurser varje skola fick (Jarl m fl. 2007).

Den decentraliserade skolan

I den decentraliserade skolan har styrningen av skolan delats upp i tre delar. Staten tar fram skollagen, läroplanen, kursplaner och betygskriterier. Kommunen ansvarar för att utifrån statens riktlinjer skapa en kommunal skolplan och skolan tar fram en lokal arbetsplan (Quennerstedt 2009).

Det är här Skolverkets uppgift att se över kommuner och enskilda skolor så att de uppfyller de krav som ställs på dem genom styrdokumenten. Detta sker genom inspektioner som antingen görs på Skolverkets eget initiativ eller efter anmälan från elev, förälder, skola eller kommun.

Styrdokumenten i den decentraliserade skolan är baserande på ett målstyrningssystem där staten har satt upp mål för skolan. Det är sen upp till personalen inom skolan att bestämma hur de ska nå målen. Dessutom lägger styrdokumenten större vikt på skolans ansvar att förmedla en gemensam värdegrund till eleverna (Jarl m fl. 2007). De statliga utredningarna som gjordes i samband med det systemskifte som ägde rum när skolan blev decentraliserad visade på att lärarnas inflytande över skolan skulle öka. Lärarna fick större möjligheter att påverka undervisningen för att nå målen som staten beslutat om. I och med detta ökade kraven på lärarna och också den professionella synen på yrkeskåren (Persson 2007).

I den decentraliserade skolan lades hela det ekonomiska ansvaret för skolan på kommunerna. Detta innebar att kommunerna blev skolpersonalens arbetsgivare och skolans stadsbidrag avreglerades. I och med att kommunerna fick ansvaret för skolans finansiering varierar det mellan olika kommuner vilket ekonomiskt system man använder sig av för att fördela pengarna mellan skolorna. Många kommuner har dock ett system där skolans främsta inkomst är en summa per elev skolan har (Jarl m fl. 2007).

Jämförelse

Den största skillnaden mellan en centraliserad skola och en decentraliserad skola vad gällande lärarens roll är synen på läraryrkets status och krav som ställs på läraren. I och med detaljstyrningen från staten i den centralstyrda skolan ansågs det att läraren inte ”behövde” vara professionell. Läraren behövde inte tänka själv utan följde bara den manual som styrdokumenten visade på. I den decentraliserade skolan togs detaljstyrningen bort, lärarna fick friare händer och fick besluta själv över vilka metoder som skulle användas för att uppnå de mål som staten tagit fram. Med denna förändring ändrades åter synen på läraren och statusen på läraryrket gick upp (Seminarium, grupp 5, kursen Pedagogik med didaktisk inriktning 1, 2009-09-09). Jämför man lärarrollerna mellan den centraliserade skolan och den decentraliserade så ser man att lärarrollen idag är mer komplicerad än förr. Idag har man kvar kravet på myndighetsutövning från den centraliserade skolan men man har också fått nya krav. Nu ska man dessutom utforma egna metoder, som bygger på en pedagogisk kompetens, för att nå de mål som staten satt upp. Man ska dessutom med den konkurens som uppstått, i och med friskolorna, kunna marknadsföra sin skola på bästa sätt (Pierre 2007).

En annan skillnad mellan systemen är den ekonomiska skillnaden. Främst att i det decentraliserade systemet har kommunerna den ekonomiska makten till skillnad från staten i det centraliserade systemet. Det skilde sig också med hur mycket pengar skolan fick eftersom kommunerna hade olika system för hur resurserna skulle fördelas till skolorna (Jarl m fl. 2007).

Det fanns också en skillnad rent politiskt i samhället, delvis hade man olika syn på vad som var skolans demokratiuppdrag eftersom man definierar demokrati på olika sätt, och därigenom hade man olika syn på hur skolan skulle utformas och styras (Quennerstedt 2009)

Diskussion

Man kan se en stor skillnad på skolan hur den var under centraliseringen och nu under decentraliseringen. Skolorna skiljer sig mycket mer mellan kommunerna idag än när skolan var centralstyrd (Pierre 2007).

Enligt Pierre (2007) är det idag mer otydligt vem som har det politiska ansvaret för skolan. Detta menar han beror på att det är så många olika aktörer som delar på ansvaret och tar fram de olika styrdokumenten. Detta skulle kunna leda till förvirring i speciella frågor eftersom man är osäker på vem som har det huvudsakliga ansvaret i just den frågan.

Läraren har i och med decentraliseringen fått större friheter. Man får som lärare idag till exempel utforma sina egna lektioner hur man vill, de krav som finns är endast att eleverna ska uppnå sina mål som finns i styrdokumenten (Pierre 2007). Läraren får även till viss del vara med att sätta upp dessa mål i och med den lokala arbetsplanen (Quennerstedt 2009). Men en ökad frihet och mera ansvar var och är inte så populärt bland alla lärare (Seminarium, grupp 5, kursen Pedagogik med didaktisk inriktning 1, 2009-09-09). Pierre beskriver att det har blivit mer komplicerat för läraren att bemöta olika problem i specifika situationer eftersom läraren inte har ett tydligt regelverk att luta sig mot.

”Vad gör en gymnastiklärare när en muslimsk elev säger att hon inte vill vara med i gymnastiken? Vad gör en rektor när en grupp elever kräver att skolan inrättar ett bönerum? Hur agerar religionsläraren när en grupp föräldrar kräver att undervisningen ska överge darwinismen och undervisa om kreationism och ”intelligent design”?” (Pierre 2007 s.14).

I dessa situationer menar Pierre (2007) att det inte finns några klara riktlinjer för hur problemet ska hanteras, istället ställs det krav på lärarens värdegrund för att kunna bemöta situationen.

Eftersom kommunerna har fått det ekonomiska ansvaret efter decentraliseringen så blev det dessutom kommunernas uppgift att lära sig prioritera mellan olika kommunala verksamheter så som; skola, äldreomsorg och gatuunderhåll med mera (Jarl m fl. 2007). Detta skulle kunna leda till att skolor i olika kommuner får mer eller mindre resurser beroende på hur kommunen prioriterar skolan. Man skulle också kunna ifrågasätta om det blir en likvärdig skola när kommunerna i landet har varierade ekonomi. Det skulle kunna innebära att en skola i en rik kommun skulle ha mer resurser än i en fattig kommun.

För det har vi ett system som kallas kommunalekonomisk utjämning som togs fram år 2005 då det generella statsbidraget togs bort. Systemet togs fram för att utjämna ekonomiska skillnaderna som kan bero på hur befolkningen i en kommun ser ut, till exempel vad gällande möjligheten att betala skatt. På detta sätt ska alla kunna få en likvärdig välfärd inkluderande en likvärdig skola (Jarl m fl. 2007).

”Nu, snart 20 år efter att skolans huvudmannaskap fördes från stat till kommun, börjar vi se att politiker på riksnivå på nytt börjar diskutera om den decentraliserade modellen är den bästa lösningen för skolan.” (Pierre 2007 s.186)

Denna bild som beskrivs av Pierre visar på att staten vill återinföra ett centralstyrt system. Det har både positiva och negativa aspekter, beroende på vad centraliseringen skulle innefatta. Ett positivt exempel kan vara att lärarna skulle kunna göra bedömningen mer likvärdig, så att en specifik uppsats blir bedömd på samma sätt oavsett vilken skola eller lärare som bedömer den. En negativ aspekt är att rikspolitikerna inte har en nära koppling till skolorna och de kan därför ha svårt att se vad som händer lokalt och hur det kan åtgärdas på bästa sätt. Man kan hoppas på att pendeln mellan den centraliserade och decentraliserade skolan sänker farten och slår mindre och mindre för varje gång. Då kan man kanske tillslut hitta en hållbar modell som har det bästa av de två systemen.

Referenser

Antologier

Jarl, Marie, Kellgren, Hanna & Quennerstedt, Ann (2007): Förändringar i skolans organisation och styrning. I Jon Pierre, red: Skolan som politisk organisation, s 23-47. Malmö: Gleerups utbildning AB.

Persson, Sofia (2007): Lärarkåren som agent på skolarenan. I Jon Pierre, red: Skolan som politisk organisation, s 81-99. Malmö: Gleerups utbildning AB.

Pierre, Jon (2007): Decentralisering, styrning och värdekonflikter i skolan. I Jon Pierre, red: Skolan som politisk organisation, s 9-22. Malmö: Gleerups utbildning AB.

Pierre, Jon (2007): Epilog. I Jon Pierre, red: Skolan som politisk organisation, s 185-190. Malmö: Gleerups utbildning AB.

Quennerstedt, Ann (2007): Kommunens ansvar och inflytande på skolområdet. I Jon Pierre, red: Skolan som politisk organisation, s 49-65. Malmö: Gleerups utbildning AB.

Tidsskrifter

Lindblad, Sverker & Lundahl, Lisbeth (2002): Var finns drömmen som en ny skola? Pedagogiska magasinet 3/02, s 24-31.

Muntliga referenser

Seminarium, grupp 5 (2009): Seminarie i kursen ”Pedagogik med didaktisk inriktning I”, Örebro Universitet, Akademin för Humaniora, utbildning och samhällsvetenskap. 2009-09-09

Quennerstedt, Ann (2009) En Likvärdig skola – från 1940-tal till nutid, Föreläsning i kursen ”Pedagogik med didaktisk inriktning I”, Örebro Universitet, Akademin för Humaniora, utbildning och samhällvetenskap. 2009-09-04.

Att förankra en demokratisk värdegrund i skolan

Det man kan se i skolan är att införandet av en demokratisk värdegrund är ett livslångt pågående projekt som har ofantligt många inkörsportar. Där jag nu har tillbringat mina tre veckors arbetsförlagda utbildning har man lagt mest fokus på elevens trygghet och självkänsla. För att själv våga ta ställning i olika frågor är det många andra saker som måste jobbas in först. För det första jobbar man med att öka tryggheten i klassen, utan trygghet vågar inte eleverna ta ställning i olika frågor utan härmar bara varandra för att inte sticka ut (personlig kommunikation, 2009-10-12). Här gäller det att få upp elevens självkänsla eftersom högre självkänsla också leder till att man inte behöver hacka ner på andra för att må bra själv. Detta leder i sin tur till ökad respekt för sig själv och för andra. Här jobbor man bland annat med de såkallade ”Kompissamtalen” i stor och liten grupp. Där pratar man om bra och dåliga saker som hänt i klassen och det delas ut ris och ros. Man tilldelas en ”hemliga vän”, där ska man i smyg vara extra trevlig mot någon som man inte brukar umgås så ofta med. Man kan till exempel hjälpa någon med matten eller hålla upp dörren till matsalen. Man försöker också att så ofta som möjligt komma ut på små utflykter där man kan arbeta med samarbetsövningar av olika slag för att eleverna ska få mer förtroende för varandra

Det andra som man lägger stor fokus på är konflikthanteringen. Det uppstår dagligen ett flertal situationer som behöver diskuteras och redas ut för att inte eleverna ska hamna i bråk med varandra. De har till exempel fått en ny skateboardramp på skolgården och den har varit orsak till många konflikter mellan både elever och lärare. Vem får åka? Får man cykla i rampen? Hur många får vistas i den samtidigt? Får man springa i rampen? Första veckan rampen stod på gården hände ett flertal incidenter som skulle kunnat orsaka allvarliga olyckor och den orsakade även stor osämja bland eleverna. Här kallade man genast till ett krismöte där lärare tillsammans med elever diskuterade igenom problemen och de kom gemensamt fram till att de behövde regler för rampen. Reglerna sattes alltså av eleverna själva med enbart lite ledning av lärarna och detta ledde till att rampen inte längre är något problem. De som vistas i den har ju själva bestämt reglerna och de hjälps åt att följa dem och påminna varandra om dem (personlig kommunikation, 2009-10-20).

Hur den demokratiska värdegrunden ska införas i skolorna måste personalen på varje skola komma fram till. Det finns inget gemensamt knep som funkar för alla skolar. Detta är en skola där segregationsproblemet lyser igenom allt annat och det måste tas hänsyn till.

Vissa tror att kärlek bara är varma känslor
Men det är inte sant
Kärlek är inte bara rosor, kramar, choklad och pirr i ditt hjärta
Nej
Jag lovar
Jag har själv blivit sviken
Jag har själv varit där
Jag har själv känt den smärtan
Den smärtan att vara kär…

har ingen tid alls att lägga på bloggen för tillfället. Plugget tar all min tid och energi, de lilla som blir över ger jag till familjen så nu kommer jag att ta en paus på obestämd tid. Ha det bäst! Puss & Kram See ya!

Detta är Diablo 1,5 år, han har nu bott hos oss i cirka 3,5 veckor och det går superbra. Visst har det varit några små dominasfighter oss emellan men nu vet han att jag är ledaren här hemma=) Han är mycket trevlig och inte så stressad och valpig som de är i denhär åldern. Han älskar att åka bil, då menar jag älskar, jag kan inte gå förbi bilen utan att han börjar dra och hoppa och studsa mot bilen. Sen älskar han att leka med andra hundar men även kasta pinne och busa med oss går bra. Sover bredvid mig på Mickes plats nu i veckorna, mys pys!

Då var den ute, Brunnsviks årsskrift som Cissi, Niclas och jag har skrivit texter i. Har bara min här på datorn så jag lägger ut den. Om ni vill läsa de andras så får ni göra det när ni kommer till mig=)
Men det var alltså denna text och sen min bild som jag har som header här på min blogg som publicerades i årsskriften=)

Här ett brev från en av årets folkhögskoleelever:

Första gången jag kom i kontakt med Brunnsvik folkhögskola var när jag gick en grundkurs för Livsmedelsarbetarförbundet. Jag kände omedelbart ett lugn i kroppen av den härliga miljön runt omkring och den mysiga skolan. Det dröjde inte lång stund efter avslutad grundkurs innan jag var tillbaka på Brunnsvik för att gå utbildningen ”Unga folkbildare”. Det var en mycket bra och rolig kurs. Den handlade om grupparbeten, diskussioner och problemlösningar. Vi lärde oss att förhandla, argumentera, leda grupper och tala framför publik.

Jag gick folkbildarkursen med avsikt att bli cirkelledare. Det var tänkt att jag skulle hålla i medlemsutbildningarna för Livs medlemmar på Spendrups Bryggeri i Grängesberg. Men jag hade blivit så biten av att gå på kurs och lära mig nya saker att jag ville börja studera på allvar igen. Jag kände mig mogen och motiverad och när jag väl bestämde mig så var Brunnsvik det självklara valet.

Mitt namn är Rebecka Frödin och jag ska snart fylla 25 år. Jag hoppade av gymnasiet efter att ha studerat två år på Handels- och administrationsprogrammet i Örebro. Anledningen till det var att jag var skoltrött samt hade en liten flicka som växte i magen. Min dotter Joline kom till världen den fjärde maj 2004 och allt var nytt och spännande, tiden flöt på. När hon var ett år fick jag en provanställning på Spendrups Bryggeri som sedan resulterade i en fast anställning. Nu bor jag i Grängesberg med min sambo Mikael och dotter Joline på fem år. Vi flyttade till Bergslagen för ungefär tre år sedan eftersom Spendrups Bryggeri bestämt sig för att lägga ner verksamheten i Örebro och koncentrera den till sitt största i Grängesberg. Jag valde att flytta med eftersom det är mycket svårt att få fast jobb idag när man inte har någon utbildning.

Jag har trivts bra på Spendrups, mött trevliga människor och haft bra lön. Men jag har aldrig känt mig riktigt nöjd, jag längtade efter något mer. Det började med att jag gick med i facket och jag sa till mig själv: ”Ska jag vara med i facket ska jag också vara med och påverka”. Så jag anmälde mig även till styrelsen och förklarade att jag gärna tog på mig ett förtroendeuppdrag.  Jag blev invald knappt två veckor efter som suppleant i styrelsen. Jag gick verkligen in för arbetet i facket med 100 procent och knappt tre veckor senare blev jag ordinarie ledamot och studieansvarig. Jag fick åka på flera konferenser, kurser och möten och tyckte att det var jätteroligt rakt igenom. Men som jag nämnde innan så var det inte enbart det fackliga arbetet som gav mig glöden, det var framför allt det jag lärde mig på kurserna. Jag ville lära mig mer, läsa mer, förstå mer av vår värld. I maj förra året skickade jag in min ansökan till Allmän kurs på Brunnsvik.

I början av juni förra året kom brevet med intagningsbeskedet, jag hade kommit in. Jag var överlycklig, nu skulle mitt nya liv börja. Jag skulle äntligen ta tag i mitt liv och göra något bra för mig själv. Det är lätt att glömma bort sig själv när livet bara snurrar på som ett hamsterhjul med jobb, dagis, matlagning, tvätt, städning, lek, sömn. Tanken på att studera och bli något som jag verkligen ville bli har alltid funnits där, men jag har alltid tryckt tillbaka den tanken av någon konstig anledning. Man lever ju bara en gång, varför ska jag gå och trampa i samma fotspår hela livet? Kasta bort mitt liv på något jag inte tycker om att göra? Nej, knappast! Samma dag som beskedet från Brunnsvik kom lämnade jag in en studieledighetsansökan till chefen som omedelbart skrev på och önskade mig lycka till.

Första dagen på folkhögskolan var jättepirrig, men jag fann snabbt en trevlig tjej som var lika nervös som jag och idag är vi mycket goda vänner. Det visade sig att hon, Emma som hon heter, också bor i Grängesberg vilket passade jättebra då vi samåker. Man tjänar ju inte direkt så mycket pengar som studerande, allt man kan spara in på är toppen.

Första veckan i skolan var mycket lugn, vi fick varsin fadder som visade oss runt på skolan och berättade om allt vi kunde tänkas behöva veta. Sen fick vi träffa en lärare och berätta hur man hade tänkt sig sin studietid på Brunnsvik, vad man ville läsa för kurser och vilka erfarenheter man hade med sig sen innan. Allt var mycket välorganiserat och jag kände direkt att här skulle jag trivas.

Nu har jag studerat på Brunnsvik i snart två terminer och jag trivs som fisken i vattnet. Det är en härligt trevlig stämning på skolan med roliga klasskamrater och lärare. Skolan är flexibel och ser till varje individs egen situation. Jag själv hade nästan inga betyg alls med mig från gymnasiet och det innebar att jag skulle läsa nästan alla kurser. Eftersom jag har gått två år i gymnasiet innan så behövde jag bara gå ett år till, men frågan var ju om jag skulle hinna klart med alla kurser på ett år. Men med skolans planering blandad med min motivation och självdisciplin så har det gått otroligt bra. Över förväntan faktiskt, det som jag kanske är mest stolt över är att jag har läst tre kurser i matematik. Jag blev klar precis idag - dvs. i slutet av april - med det sista i matematik C och jag är jättestolt över mig själv.

Självklart är det inte bara matematiken som jag är stolt och glad över. Alla ämnen har gett mig mycket, de har varit mycket roliga på olika sätt. Studierna har varit som ett äventyr, det har varit mycket mer än bara sitta vid en skolbänk och mata in fakta. Vi har varit på museum, teater, utställningar, ett nerlagt mentalvårdssjukhus och i Falu Koppargruva till och med. Men den bästa upplevelsen var ändå när det var ”Boken på arbetsplatsen” på Brunnsvik. Då fixade Christina (min svensklärare) att vi fick vara med och lyssna på några av författarna som var där och berättade om sig själva och deras böcker. Bland annat mötte jag Göran Greider och Maria Hamberg signerade min bok Några gjorde hålen som jag har fått av en speciell vän. Det var väldigt roligt att lyssna på författarna och se dem i verkligheten. Trots att de är kända författare så är de helt vanliga människor de också. Jag kunde känna igen mig och samtidigt få nya perspektiv.  Att få sitta där i Stora salen bland en massa fackligt aktiva från hela Sverige kändes speciellt. Det var verkligen jätteroligt.

Den studieform som bedrivs på Brunnsvik har passat mig bra. Även om det har varit ganska tufft att både studera och vara mamma. Sitt barn måste man prioritera i alla sammanhang så skolböckerna har fått vänta tills Joline gått och lagt sig. Det har inneburit många sena nätter men det har ändå fungerat bra. Jag får så mycket energi av min dotter så det smittar av sig även på trötta mornar. Sen har jag ju tyckt att skolan har varit väldigt rolig och eftersom jag är så motiverad har de jobbiga topparna fort glömts bort.

Det som är så bra med Brunnsvik är att man får ta mycket ansvar för sina egna studier men ändå får man all hjälp man vill ha från lärarna. Det är mycket grupparbeten och seminarier istället för formella prov och det gör att allt känns mer avslappnat. För min del så lär jag mig mycket bättre på det sättet eftersom jag själv blir fruktansvärt nervös vid formella prov och presterar sämre då. Genom grupparbeten och seminarier lär man sig mycket av varandra, det blir ett slags kunskapsutbyte. Eftersom alla som går här har olika bakgrund och är i olika åldrar får vi tillsammans med lärarna massor av pusselbitar med kunskap och erfarenheter. Nu har det som sagt gått snart ett år och jag känner att pusslet börjar bli färdigt och det är snart dags att gå vidare för att bygga nya pussel på universitetet.

Jag sökte först en civilekonomutbildning på Örebro universitet. Jag kände att det skulle bli en rolig utmaning för mig och att de skulle vara en fördel att jag har mycket lätt för matematik. Nu kanske ni undrar om jag bytt sida vad gäller den fackliga biten, men ni kan vara lugna. Jag ville bli civilekonom med inriktning mot nationalekonomi. Jag anser att det skulle bli lättare för mig att vara med och förändra samhället och övriga världen om jag hade en högre position och mer att säga till om. Jag skulle visa att man kan vara både högutbildad och framgångsrik i näringslivet och ändå stå för solidaritet och rättvisa. Att trampa på människor för att själv ta sig upp har aldrig varit min grej. Jag skulle visa de hjärtlösa kapitalisterna hur man borde bete sig och att alla i slutändan tjänar på att vara mer solidariska. Den kampen ger jag aldrig upp!

Efter att jag hade sökt utbildningen och sista ansökningsdagen passerat kände jag plötsligt i magen att jag hade valt fel.  Jag vände och vred på alternativen och väntade några dagar för att se om känslan skulle försvinna. Det gjorde den inte. Jag kom på att jag faktiskt inte visste varför jag hade fastnat för just civilekonomprogrammet. Kanske var det den fina titeln? Eller min starka vilja och kamp utifrån det fackliga arbetet, att jag ville förändra inifrån? Ja, jag vet inte. Men att bli civilekonom kändes inte rätt så jag gick in och plockade bort mitt förstahandsval.

Jag har nu sökt till lärarprogrammet vid Örebro universitet och jag hoppas verkligen att jag kommer in. Jag vill bli gymnasielärare i ämnena svenska och samhällskunskap. Eftersom tillfredsställelse för mig är när jag lyckas hjälpa någon att nå sitt mål kommer denna utbildning passa mig utmärkt. Jag var först inne på sjukvården, men med min empatikvot skulle jag brytas ner totalt där. Då är det bättre att jag sprider kunskap och motivation till friska ungdomar som ska vara väl förberedda på världen utanför.

Jag kommer att få antagningbeskedet i mitten av juli. Min ansökan kommer att behandlas efter alla som sökte innan sista ansökningsdagen eftersom jag lämnat in en sen ansökan. Men det spelar ingen roll för mig, allt jag bryr mig om nu är att mitt hjärta säger att detta är rätt och det här känns verkligen så rätt. Är konkurrensen för hård, då söker jag nästa höst igen. Kommer att läsa andra lösa kurser under den tiden jag väntar. Jag vet att jag kommer att komma in till slut och jag vet att jag kommer att lyckas bra. Alla kan om de bara vill tillräckligt mycket.

Jag tänker på hur otroligt bra vi har det i Sverige, att man kan få en andra chans till att börja studera igen.  Den möjligheten måste vi värna om! Jag hade nog gått och varit arg på mig själv resten av livet om jag inte som nu fått chansen att fortsätta plugga efter att ha hoppat av gymnasiet. Jag var 18 år när jag hoppade av och uppenbarligen inte mogen för att studera då. Men nu tack vare mognad och arbetslivserfarenhet vill jag bara läsa mer och mer. Ju mer jag studerar desto mer lär jag mig.

Jag känner verkligen att Brunnsvik har gett mig otroligt mycket i bagaget och jag har nu en riktig språngbräda för fortsatta studier.  Vad jag främst kommer att bära med mig från skolan är den positiva inställningen till att alla kan se saker på olika sätt. Allas åsikter måste respekteras även om man kanske inte håller med om budskapet i åsikten. Här får alla synas och höras.

Jag kommer även att bära med mig vissa citat från min svensklärare Christina. Hon brukar säga att allt främmande är skrämmande, men om man skrapar lite på ytan av det främmande och vågar kika in så märker man snart att det inte alls är så skrämmande. Vilket jag verkligen har märkt här under min tid på Brunnsvik.  ”Man måste våga smaka”, brukar hon också säga. Ja, det är ju sant, hur ska jag annars veta vad jag är intresserad av? Och sist men inte minst, ett citat som är som gjort för mig eftersom jag har en viss tendens till att göra saker på mitt eget sätt. ”Att bryta mot reglerna är aldrig fel så länge man vet att man bryter dem”, sa Christina efter att jag hade lämnat in min första skrivuppgift som baserade sig på en debattartikel av den nyktra alkoholisten, skådespelaren Benny Haag. Vi fick alltså en skrivuppgift som jag gjorde, fast jag körde fast lite och det slutade med att jag gjorde om hela texten på mitt egna sätt.  Jag skrev en novell på närmare åtta sidor. Det kändes rätt för mig. Men jag var jättenervös över vad Christina skulle säga om min uppgift. Jag hade brutit mot ett antal ramar: längd, form… Till min förvåning och givetvis glädje sa hon att visst jag hade väl gått utanför ramarna men, jag hade gjort en mycket bra egen uppgift, kanske till och med bättre än den uppgift jag hade fått. Så hon såg bortom staketet och mellan fingrarna och sen kom citatet ”Att bryta mot reglerna är aldrig fel så länge man vet att man bryter dem”. Den kommentaren bär jag med mig och den gör också att jag känner mig mycket tryggare i mig själv och i mitt skrivande.  Så länge jag gör det som känns bäst för mig så kommer även min uppgift att bli bra.

Jag måste erkänna att jag känner en viss ångest för att lämna skolan den 29 maj men jag kommer inte att lämna den helt. Brunnsvik kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat och vara med mig i minnet. Brunnsvik är ju början på mitt nya liv.

Rebecka Frödin

Vilket kanonväder vi fick i Furuvik iaf. Det var helt underbart. Dagarna spenderade vi i parken eller badade och kvällarna klädde vi ut oss till en western familj, åkte karuseller och drack en kall. Jag längtar verkligen redan till nästa år och hoppas på fint väder då också.

Joline fick rida ponny där, det finns verkligen ingen som kan vara gladare än en Joline på en hästrygg=) Måste börja leta efter nån ridskola här som hon kan börja på till hösten, ungen är ju galen i hästar.

Förövrigt så har vi semester nu och har installerat oss helt och hållet i Örebro nu, det känns underbart. Jag trivs som fisken i vattnet i denna härliga stad och jag längtar efter första dagen i skolan. Idag ska vi bara ta det lugnt och njuta av det härliga vädret!

Kjam!

Modiga tjejen!

---

See ya!

Det enda de flesta tänker på när det närmar sig fredag är att ta det lugnt, äta och dricka bira/vin/sprit. Är det inte tragiskt? Är människor så stressade och missnöjda med sitt liv att man måste dricka alkohol för att må bra/koppla av, umgås med vänner eller ha kul?? Kan man inte njuta av det man har och vara sig själv?

   Alkohol är en farlig drog som kan leda till mycket allvarliga problem om man missbrukar den, men ändå är det nykteristen som blir ifrågasatt, "Vadå, dricker du inte alkohol? Varför då?".
   Visst att det är kul någon gång ibland, men jag vet att många människor festar mer eller mindre varje helg. De förknippar helg med alkohol och fest. Sen är de så trötta på måndagsmorgonen att de måste sjukanmäla sig från jobbet. Tycker dom att det är roligt? Jo vad roligt det är när man har fått ett par glas för mycket, diskussionerna hamnar på bebisnivå och missförstånden hopar sig. Alla resonabla värderingar är som bortblåsta och man flänger runt som en liten fjortis och tror att man äger världen. Är det kul att göra bort sig? Är det då inte roligare att gå ut nykter och dansa med kompisar och bara vara sig själv? Mysa och ha kul med vänner och familj,  sitta tillsammans med några kompisar och dryfta om intressanta och kultiverade ämnen. Något som gör att man växer som människa istället för att ligga hemma med en hängande huvudvärk och ågren?

(Bilden tagen från google.se)

Godmorgon, känner att jag har lugnat ner mig markant idag. Från värsta livrädda lilla flicka till den självsäkra, starka kvinnan som jag hela tiden jobbar på. Jag är glad idag, har insett att jag inte kommer att dö, just nu iaf. Ikväll ska jag och älsklingen på spa-kväll på gokartbanan kl 2000. Det blir köra gokart, äta god mat, bubbla bubbelpool och 30 minuters massage var. Åhh det ska bli helt underbart. Efter det ska vi gå hem och bara mysa och älska varandra. Det kommer bli en toppendag.

Imorgon är också en bra dag, jag kommer att kunna kramas med min lilla tjej. Hon ska vara hos sin pappa till på söndag men eftersom vi bor typ 300 meter ifrån varandra så brukar vi hälsa på=) Tror att hon kanske t.o.m vill sova hemma i sitt nya rum sen när jag har satt upp gardiner och pysslat lite, hennes rum är nästan klart=) Saknar henne supermycket. Ses imorgon hjärtat!

Nu ska jag sticka till jobbet, ska hämta upp chefens dotter först som sommarjobbar hos oss=)

Ha en bra dag! Pussss

Jolines nya baddräckt som hon fått från plastfarmor=)


Vi ska ha mysssssskvälll!

Var på vanlig hälsoundersökning igår för att kolla upp om jag hade några vitaminbrister mm och varför mitt hjärta blir att pumpa så konstigt jämt när jag anstränger mig nu efter sjukdomen som jag hade på 4 veckor för två månader sen. har liksom känt mig så trött och hängig och svag, men det är inte lätt att komma igång när hjärtat börjar hoppa som en dåre i bröstet precis när man börjar bli varm. Doktorn kolla lite allmänt och sen sa han att han hörde ett blåsljud på mitt hjärta. Så jag skulle få göra ett EKG. Doktorn gick ut och min panikångest var i full gång=) Sköterskan kom in med EKG-apparaten och jag frågade genast: Är det farligt med blåsljud på hjärtat?. Hon svarade att det inte alls var farligt att det är jättemånga människor som har det. Jag pustade ut efter EKG: et gick jag in till doktorn igen. Han satt tyst i typ 10 minuter och titta på det jävla pappret med min EKG-kurva och om vartannat stirrade han in i datorn. Mitt hjärta höll på att hoppa upp i halsgropen, tillslut sa jag: Allt ser väl bra ut va? Han sa ja, MEN, det kom ett men. Nu var jag nära att dö, han sa att det var några små avvikelser, hjärtat hoppar tydligen dubbelslag då och då. Det behöver inte vara farligt men det kan vara farligt, men oftast är det inte farligt. Tydligen är det många människor som har dubbelslag varje dag. Så nu har han tagit något prov för att se om jag har vitamin/mineralbrist och så har han skickat remiss till hjärtmottagningen i Falun för att göra ett ultraljud på mitt hjärta och kanske motionstest också. Usch alltså detta är inte bra för min ångest, jag som har varit ok så länge, nu när det är nått på riktigt så blir jag och tänka en massa sjuka tankar, som att jag ska dö i någon hjärtsjukdom precis nu när jag äntligen har kommit in på universitet och sånt. Att Joline inte kommer få växa upp med sin mamma....att jag aldrig haft panikångest att jag har varit sjuk på riktigt hela tiden utan att läkarna hittat något.....a fy fan tankarna går och det är svårt att sätta stopp för dem. Jag är jätteledsen ena sekunden, sen rycker jag upp mig i andra och inser hur löjlig jag är. Jag vill göra det där ultraljudet nu så jag kan vara lugn sen. Tänk om det är det där Twar-viruset som har blivit kroniskt och satt sig på hjärtat...Blä vill inte tänka mer, finns det ingen off-knapp??? Blir helt slut i skallen av det här. Vill bara att Joline ska komma hem nu!