Steget ut i blogg-världen...
Ja då var man här tillslut, jag som aldrig skulle starta något så fjantigt=) Antar att alla människor kan ändra uppfattning, hur skulle världen annars se ut?
Varför vill jag starta en blogg då?
För det första för min egen skull såklart, det är ju kul att skriva dagbok, men man lär ju hänga med i nutiden så den gamla hedrliga pappersdagboken åkte i soptunnan. Mot nya modernare tider!
Vad jag har tänkt mig med min blogg är ju först och främst en liten dagbok så jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa när glömskan hälsar på men jag vill också dela med mig av mina skönlitterära texter som jag skriver när hjärnan behöver tömmas på all min fantasi som knappt får plats. Ni som läser får gärna komma med kritik (bra som dålig) och också berätta lite vad ni kände när ni läste mm. Det är bra att få höra hur andra människor tyder mina berättelser.
Som ni kanske redan har sett här på sidan så heter jag Rebecka men nu för tiden lyssnar jag nästan bara till "Becka" eller "Beckis", jag är snart 24 år och bor i en liten håla som heter Grängesberg. Hamnade här av en ren slump, jobbet i Örebro la ner och jag flyttade snällt med eftersom jag hade fast jobb och inte ville bli arbetslös, hade ju en liten tjej på 1 år som jag skulle försörja.
Jag mådde rätt dåligt ett tag, "panikångest", så jag hade väl inte så mycket framtidsplaner än att "leva mina sista dagar" lyckligt med min familj. Livet gick i ett så kallat "hamsterhjul" och jag trivdes sådär på jobbet. Jobbet var väl helt ok, mycket trevliga arbetskamrater hade jag också, men ändå, det gav mig ingenting tillbaka.
Jag fick börja på KBT och det är det absolut bästa jag någonsin kunde ha gjort, idag är jag frisk och självkänslan är på topp! Jag skulle aldrig önska att jag inte blev sjuk för då hade jag aldrig kommit dit jag är idag!
Idag har jag tagit tjänstledigt från mitt jobb och jag pluggar igen min gymnasietid på folkhögskola. Framtidsplanerna hopar sig och jag tar tag i allt det där som jag alltid sagt att jag vill göra men aldrig gjorde. Jag försöker att leva dag för dag och uppskatta allt jag har, att jag får vakna upp frisk i min säng varje morgon och veta att jag har alla jag älskar nära mig. Jag har strukit alla "fikakompisar" ur min telefonbok och lägger mer tid på dom som verkligen ger mig energi och kärlek tillbaka. Försöker att tänka på vad som är viktigt i livet och vad jag vill göra innan jag dör, listan kan skrivas oändlig men jag har en sträng kod som säger att jag inte ska sätta för hög press på mig själv, jag tar allt i min takt och känner efter så att allt känns bra. Jag vill ju inte rusa igenom livet, man måste hinna stanna upp och njuta av allt det vackra som vi får uppleva. Vill min fyraåriga dotter stanna och titta på en sten i 20 minuter så får hon göra det, stress är ju bland det farligaste vi har idag.
Jag har satt upp ett mål: jag vill bli barnmorska! Det målet har ingen tidbegränsning, men jag vet att jag kommer att nå målet när jag är mogen för det. Jag har självklart satt upp många delmål på vägen så att jag kan få en extra dos av energi när jag lyckas klara delmålen.
Det känns rätt surrealistiskt att sitta vid skolbänken igen, men jag älskar det, det är helt underbart. Helst skulle jag nog plugga resten av livet om det inte vore för den dåliga ekonomi som man får på köpet och dom mycket härliga studielånen som följer efter i skuggan. Men vad gör väl det om 100 år, jag gör iallafall något som jag själv vill, för min egen skull och ingen annans. Idag är det ju rätt sjukt, man kan gå och köpa en bil för 150 000 som sjunker med hälften i värde direkt efter att man plockat ut den från affären, men man kan inte satsa på sig själv och få ett studielån på 100 000, där man får en kunskap som aldrig sjunker i värde, det tycker man är onödigt. Rätt roligt faktiskt när man tänker efter.
Men, men, en liten snabb insikt i mitt underbara liv, jag hoppas att det finns en massa andra härliga själar där ute som gjort på samma sätt som jag, lever för sig själva, inte för andra! Det är du som ska orka leva ditt liv, ingen annan, så ett litet tipps, börja lev idag!
Puss & Kram
Varför vill jag starta en blogg då?
För det första för min egen skull såklart, det är ju kul att skriva dagbok, men man lär ju hänga med i nutiden så den gamla hedrliga pappersdagboken åkte i soptunnan. Mot nya modernare tider!
Vad jag har tänkt mig med min blogg är ju först och främst en liten dagbok så jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa när glömskan hälsar på men jag vill också dela med mig av mina skönlitterära texter som jag skriver när hjärnan behöver tömmas på all min fantasi som knappt får plats. Ni som läser får gärna komma med kritik (bra som dålig) och också berätta lite vad ni kände när ni läste mm. Det är bra att få höra hur andra människor tyder mina berättelser.
Som ni kanske redan har sett här på sidan så heter jag Rebecka men nu för tiden lyssnar jag nästan bara till "Becka" eller "Beckis", jag är snart 24 år och bor i en liten håla som heter Grängesberg. Hamnade här av en ren slump, jobbet i Örebro la ner och jag flyttade snällt med eftersom jag hade fast jobb och inte ville bli arbetslös, hade ju en liten tjej på 1 år som jag skulle försörja.
Jag mådde rätt dåligt ett tag, "panikångest", så jag hade väl inte så mycket framtidsplaner än att "leva mina sista dagar" lyckligt med min familj. Livet gick i ett så kallat "hamsterhjul" och jag trivdes sådär på jobbet. Jobbet var väl helt ok, mycket trevliga arbetskamrater hade jag också, men ändå, det gav mig ingenting tillbaka.
Jag fick börja på KBT och det är det absolut bästa jag någonsin kunde ha gjort, idag är jag frisk och självkänslan är på topp! Jag skulle aldrig önska att jag inte blev sjuk för då hade jag aldrig kommit dit jag är idag!
Idag har jag tagit tjänstledigt från mitt jobb och jag pluggar igen min gymnasietid på folkhögskola. Framtidsplanerna hopar sig och jag tar tag i allt det där som jag alltid sagt att jag vill göra men aldrig gjorde. Jag försöker att leva dag för dag och uppskatta allt jag har, att jag får vakna upp frisk i min säng varje morgon och veta att jag har alla jag älskar nära mig. Jag har strukit alla "fikakompisar" ur min telefonbok och lägger mer tid på dom som verkligen ger mig energi och kärlek tillbaka. Försöker att tänka på vad som är viktigt i livet och vad jag vill göra innan jag dör, listan kan skrivas oändlig men jag har en sträng kod som säger att jag inte ska sätta för hög press på mig själv, jag tar allt i min takt och känner efter så att allt känns bra. Jag vill ju inte rusa igenom livet, man måste hinna stanna upp och njuta av allt det vackra som vi får uppleva. Vill min fyraåriga dotter stanna och titta på en sten i 20 minuter så får hon göra det, stress är ju bland det farligaste vi har idag.
Jag har satt upp ett mål: jag vill bli barnmorska! Det målet har ingen tidbegränsning, men jag vet att jag kommer att nå målet när jag är mogen för det. Jag har självklart satt upp många delmål på vägen så att jag kan få en extra dos av energi när jag lyckas klara delmålen.
Det känns rätt surrealistiskt att sitta vid skolbänken igen, men jag älskar det, det är helt underbart. Helst skulle jag nog plugga resten av livet om det inte vore för den dåliga ekonomi som man får på köpet och dom mycket härliga studielånen som följer efter i skuggan. Men vad gör väl det om 100 år, jag gör iallafall något som jag själv vill, för min egen skull och ingen annans. Idag är det ju rätt sjukt, man kan gå och köpa en bil för 150 000 som sjunker med hälften i värde direkt efter att man plockat ut den från affären, men man kan inte satsa på sig själv och få ett studielån på 100 000, där man får en kunskap som aldrig sjunker i värde, det tycker man är onödigt. Rätt roligt faktiskt när man tänker efter.
Men, men, en liten snabb insikt i mitt underbara liv, jag hoppas att det finns en massa andra härliga själar där ute som gjort på samma sätt som jag, lever för sig själva, inte för andra! Det är du som ska orka leva ditt liv, ingen annan, så ett litet tipps, börja lev idag!
Puss & Kram
Kommentarer
Trackback
