Hej på er! Allt e fint med mig, har börjat vänja mig vid stressen och känner att träningen hjälper mig att koppla bort den. Jag känner mig pigg, strak och glad! Idag har jag varit i skolan, tränat, gjort klart min sam.läxa, lekt med Joline och nu väntar jag på min kära sambo som jobbar eftermiddag. Sam.läxan var lätt och rolig att göra med tanke på att jag skrev om sjukförsäkringen och jag kan ju redan det mesta om den eftersom jag jobbar fackligt också. Det är skönt när saker och ting går lätt ibland!

Det är så underbart att plugga, det är så roligt nästan hela tiden. Ett stort plus är ju de underbara vännerna som jag har fått på köpet också puss på er! Jag tror att jag vill plugga hela livet, kan man det? Nja man får väl bara CSN för 6 år högst eller nått har jag för mig. Men ändå, Micke kanske vinner på lotta så jag kan plugga hela livet. Jag vill bli allt=) Det är ju lika bra eftersom jag absolut inte kan bestämma mig för vad jag vill bli. Hur mycket jag än försöker avgränsa mig blir förrådet bara större och större. Civilekonom, barnmorska, jurist, psykolog....and so on. Åh, jag blir tokig! 15 april är sista ansökningsdagen och jag är mer kluven än någonsin! Please help me! Ångest! Snart får jag ta till drastiska åtgärder som att dra lott eller nått! Varför blev jag född i vågen tecken, de är min stora förbannelse, jag är verkligen som en våg. Jag velar om allt hela tiden, när ska jag finna en jämvikt? Skulle vara bra om den kom typ öh, NU! Det här gäller liksom resten av mitt liv! Nope dehär hjälper inte, det brukar hjälpa att skriva av sig sin ångest men det går inte nu, jag är i upplösningstillstånd, jag är livrädd men samtidigt så ser jag så otroligt mycket fram emot vad jag kommer att komma fram till för lösning! Puss på er!

Här är min sam.läxa för den som vill ha nått att läsa=p

Sjukförsäkringen

Sjukförsäkringen är ett skyddsnät för den som av någon sjukdom tvingas stanna hemma från arbetet. Den första dagen man är hemma kallas för karensdag och den är helt obetald. Efter det är det arbetsgivaren som betalar ut sjukpennig som består av cirka 80 procent av sin vanliga lön, dock kräver arbetsgivaren sjukintyg från och med den sjunde dagen. Om man skulle bli sjukskriven längre än tre veckor får man istället pengar från försäkringskassan. Här tycker jag att facket har en viktig del också för om man är medlem där betalar även de ut cirka tio procent av ens lön i sjukersättning och då är man uppe i 90 procent och det är man absolut värd efter att ha slitit i år på samma arbetsplats. Det är mycket bra att arbetsgivaren får stå för de tre första veckorna, för min del skulle de gärna få stå för mera eftersom det då blir viktigt även för arbetsgivaren med en bra arbetsmiljö.

Det är ju lite tråkigt med karensdagar, är man sjuk ofta så förlorar man mycket pengar på dem. Men är man sjuk mer än tio gånger på tolv månader så kan man ha rätt till sjuklön eller sjukpenning redan från första dagen. Det kallas för allmänt högriskskydd och det kan man få om man har t.ex. ett godkänt läkarintyg på någon slags sjukdom som gör att man blir sjuk ofta.

Om man skulle bli uppsagd under tiden som man är sjukskriven så måste man ringa till försäkringskassan och tala om det så att man får rätt ersättning. Annars kan du bli återbetalningsskyldig istället.

Visst låter det bra det här med sjukförsäkring. Men frågan är om man idag inte blir sjukare än man var innan av att vara sjukskriven, tack vare den nya sjukförsäkringen som trädde i kraft i juli förra året. Eftersom sjukskrivningarna hade ökat så markant under 2000-talet ville våra kära borgare få ut flera människor i arbete. Men istället för att satsa på en bra rehabiliteringsplan så försämrade man sjukförsäkringen markant och det har gjort att många sjukskrivna har fått gå över till socialen. Vilket i sin tur leder till mycket knaper ekonomi och det vet ju alla att ingen mår bra av en tom plånbok.

Det som är nytt i systemet eller försämrat skulle jag vilja kalla det är den nya ”rehabiliteringskedjan” som består av olika gallringar. Första gallringen görs efter sex månader och där bedömer försäkringskassan om du är tillräckligt sjuk för att få mer pengar, det sjuka är att man får olika svar av olika handläggare så har man tur så får man fortsatt sjukpenning fram till dag 181. Sen kommer den andra gallringen, senast på dag 181 gör försäkringskassan en ny bedömning för att se om man kanske skulle klara ett annat jobb med andra arbetsuppgifter. Tycker de att du kan jobba med något annat så blir du av med din ersättning. Bedömer dem att man inte klarar det så får man pengar i ytterligare 183 dagar. Men sen är det stopp, efter alltså 364 dagar så stängs man av från ersättning. Det finns vissa undantagsfall som kan få förlängt till 550 dagar med lägre ersättning men då ska man i princip ligga på dödsbädden. Där hade vi den tredje och sista gallringen. Ramtiden för de 364 dagarna är cirka 15 månader och det innebär att du alltså inte kan friskskriva dig någon vecka för att sen sjukskriva dig igen efter de 364 dagarna. Detta är för att man verkligen inte ska få sjukpenning i mer än 364 dagar.

Så när man väl blir avstängd och inte klarar av att arbeta så blir nästa destination en enkelbiljett till socialkontoret och chansen på returbiljett till ett normalt liv efter är minimal.

Detta gör mig riktigt förbannad! Många säger att det är fuskarnas fel att det har blivit på det här sättet, att det här kommer att sporra dem att gå tillbaka till arbetet eftersom man får mindre pengar av socialen än från sjukförsäkringen. Saken är bara den att det inte alls är så mycket fusk som media och andra vill få det att verka. Den lilla procent av de som fuskar är ingenting mot hur många det är som verkligen vill gå tillbaka till arbetet men inte kan. Men ändå får den som är långtidssjukskriven en stämpel som lat och oengagerad. De som verkligen är sjuka blir behandlade som skit idag, de hinner inte vara hemma och hämta kraft för att kunna rehabiliteras och återvända till arbetet. Det ända dom får göra är att kriga mot försäkringskassan och göra allt för att ekonomin ska gå ihop överhuvudtaget.

Nej det måste finnas en bättre lösning för att få in människor i arbetslivet. Det blir ju knappast bättre av att stänga dem ute. Det ökar bara klassklyftorna och fattigdomen ännu mera och våran såkallade välfärdsstat tynar sakta bort. Politikerna kanske skulle tänkt på konsekvenserna innan de sänkte skatterna och tog bort förmögenhetsskatten, men vad kan man begära av ett patrask högerreaktionärer. Nu är det de sämst ställda i samhället som får ta smällen för de rikas skattesänkningar!

Min lösning då? Jag tycker att vi helt enkelt ska höja skatterna för höginkomsttagarna och sätta tillbaka förmögenhetsskatten. Ta tillbaka det gamla sjukförsäkringssystemet och satsa pengar på en detaljerad och effektiv rehabiliteringsplan. Att vissa fuskar kommer vi aldrig komma undan men de som är sjuka ska verkligen få en ärlig chans att komma tillbaka. Eller ja inte bara en chans, flera chanser, de måste bli motiverade och knuffade i rätt riktning istället för att bli hotade av fattigdom och utanförskap. Om de sen nekar till en bra rehabiliteringsplan kanske man kan börja tala om socialbidrag. Men så länge det finns människor som är sjuka men vill arbeta måste vi göra vad vi kan för att hjälpa dem tillbaka till ett normalt liv. De ska inte behöva känna sig som en belastning för samhället utan de ska känna sig behövda och trygga i sitt eget land. Många som har gått hemma under en längre period mår ofta mycket dåligt psykiskt på grund av brist på social stimulans. Det behövs stödgrupper, arbetsträning/praktik, studiecirklar, utbildningar och mycket mera för att tända glöden hos långtidssjukskrivna, men framförallt behövs förståelse och lite mänskig solidaritetskänsla!