Hallå där ute! Äntligen är det helg och jag sitter och roar mig framför datorn! Vi har precis mumsat i oss Dalportens fantastiskt goda pizzor så magen är uppsvälld och tröttheten ligger som en tjock atmosfär runt mig. Det ska bli underbart att få sova ut imorgon bitti, jag har varit så ovanligt trött denhär veckan. Förmodligen för att man inte riktigt kommit in i vardagen ordentligt efter lovet.

Just nu sitter jag och leker i photoshop, ett exemplariskt program för den som tycker om foton. Man kan verkligen göra vad man vill med korten. Kan fastna framför programmet i timmar=) Gjorde en fin bild på mig själv, blev jättenöjd, lägger ut den här så ni också kan njuta av min bländande skönhet;) Ne, ne, inget fel på självförtroendet här inte (så länge jag har använt photoshop). Nej jag har faktiskt inget att klaga på hos mig själv, har lärt mig att acceptera att jag ser ut såhär. Jag kan faktiskt istället glädjas åt att jag är den ända som ser ut som jag och det gör mig unik, alla människor är unika och fina på sitt sätt. Skalet vi bär på utsidan förändras fort när man lärt känna insidan. Alltså en människa som jag kanske inte tycker ser så mycket ut för världen kan snabbt bli den vackraste av dem alla genom en vacker själ! Jag tror på att om man känner sig vacker själv så strålar det igenom skalet och människor uppfattar en som vacker. Känner man sig däremot ful och obekväm i sig själv så kommer man också att uppfattas så av sina medmänniskor. Eller vad tror du?

Eftersom jag ändå är inne och rör mig i detta kontext om utseende så ska ni få ett fint ordspråk med er på vägen ut!

Man älskar inte någon för att den är vacker,
den är vacker för att man älskar den